Psykisk hälsa är en flerdimensionell arbetslivsfråga

Psykiskt välbefinnande är en av arbetsförmågans hörnstenar. God psykisk hälsa stöder deltagande i arbetet, och mentala resurser ökar arbetsproduktiviteten. Arbetstagare som mår psykiskt bra är mer energiska, finner meningsfullhet i arbetet och är mer villiga att möta arbetets krav och hantera olika slags belastningsfaktorer i arbetet. Sinnets välbefinnande är alltså inte enbart individens personliga fråga, utan har kopplingar till gemenskap, arbetsorganisationer och hela samhället.

Problem med den psykiska hälsan utgör å sin sida en stor utmaning för det finländska arbetslivet. De är bland de mest betydande sjukdomsgrupperna som ligger till grund för arbetsoförmåga och lång sjukfrånvaro och orsakar enorma kostnader för både arbetsgivare och den offentliga ekonomin. Kostnaderna består bland annat av olika slags ersättningar, hälso- och sjukvårdstjänster, förlorade arbetsdagar och arbetsprestationer som utförs i dålig kondition. Att minska kostnaderna som arbetsoförmåga medför förutsätter forskningsbaserad kunskap om problem med den psykiska hälsan och metoder för att stödja medarbetarnas psykiska hälsa.

Frågor kring psykisk hälsa inom arbetslivet

Psykisk hälsa är ett mångfasetterat fenomen som man kan närma sig ur många olika synvinklar. Tonvikten kan vara medicinsk, beteendevetenskaplig eller samhällsvetenskaplig. Granskningen kan till exempel fokusera på diagnostisering och behandling av sjukdomar eller alternativt på den kulturella regleringen av känslor och tolkningar. I arbetslivskontexten kombineras tanken om psykisk hälsa väsentligt med begreppen arbetsförmåga och funktionsförmåga, som betonar förmåga, kompetens och deltagande i arbetet.

I arbetslivsforskningen som är förknippad med psykisk hälsa ligger fokus på att minska riskfaktorerna i den psykosociala arbetsmiljön (t.ex. Sjukfrånvaro och arbetets belastning eller Psykosociala faktorer på jobbet) samt på resursbaserade modeller som stöder den psykiska arbetsförmågan (t.ex. Arbetsengagemang eller Arbetshälsoinstitutets Hur mår du?-arbetsvälbefinnandetest berättar om din arbetshälsa på ett mångsidigt sätt) och analyser av förekomsten av problem med den psykiska hälsan per befolkningsgrupp (t.ex. Kortvarig sjukfrånvaro inom olika branscher). Forskningen fokuserar först och främst på depression, ångestsyndrom, sömnproblem och utbrändhet, eftersom deras underliggande orsaker är kopplade till arbetsmiljöfaktorer (t.ex. Faktorer som förutspår en psykisk diagnos). Forskningen fokuserar också mycket på självbedömda psykiska symtom och upplevelsen av stress (t.ex. Arbetslivsbarometerns data om utbrändhet eller Kommunsektorns arbete och arbetstagares välbefinnande).

Metoder för att stödja medarbetarnas psykiska hälsa varierar enligt de psykiska utmaningarnas utvecklingsfas och kan implementeras på flera olika nivåer. Ett problem med den psykiska hälsan som har utvecklats till diagnosnivå kan behandlas bland annat med hjälp av sjukledighet, hälso- och sjukvårdstjänster och psykoterapi. På arbetsplatsnivå kan arbetstagarens problem med den psykiska hälsan besvaras till exempel med hjälp av anpassade arbetsuppgifter eller förkortade arbetsdagar som utnyttjar partiell sjukdagpenning.

Även förebyggande åtgärder spelar en väsentlig roll i att minska kostnaderna som problem med den psykiska hälsan orsakar. Detta innebär att minska riskfaktorer såsom arbetsstress och skadlig arbetsbelastning redan innan problem med den psykiska hälsan har uppstått. Detta kan främjas bland annat med bra ledarskap, organisering av arbetet och säkerställande av kompetens. Via resursbaserat tänkande kan arbetet leda till upplevelser av kontroll och meningsfullhet, som minskar den psykosociala belastningen. Förebyggande stöd kan också fås utanför arbetsplatsen till exempel från kortvarig psykoterapi eller chattjänster fokuserade på den psykiska hälsan.

Det finns varierande belägg i forskningen för effektiviteten av olika stödåtgärder som riktar sig till den psykiska hälsan. Enligt översikter som behandlar ämnesområdet är det möjligt att minska psykiska symtom med hjälp av mindfulness-tekniker, individualterapi, motion, utbildning, information och återhämtningsinterventioner. Bristen på belägg på effektiviteten vad gäller andra interventioner innebär dock inte nödvändigtvis en brist på effekter, utan att det fortfarande finns alltför lite forskning om många stödformer. Den individorienterade granskningen av psykisk hälsa, både inom forskning och i den praktiska stödverksamheten, utgör också en utmaning och når inte de kulturella och samhälleliga dimensionerna av utmaningarna relaterade till psykisk hälsa.

Arbetsoförmåga i anslutning till psykisk hälsa

Sjukfrånvaro och sjukpensioner med anknytning till psykisk hälsa är en indikator som beskriver den arbetsföra befolkningens psykiska välbefinnande. De beskriver tillfällig eller långvarig arbetsoförmåga som orsakats av problem med den psykiska hälsan inom ramen för befintliga servicesystem och lagstiftning. De täcker inte hela området för psykiskt välbefinnande och återspeglar nödvändigtvis inte direkt förändringar i förekomsten av psykiska problem. När det gäller kostnaderna som problem med den psykiska hälsan orsakar är de dock en central indikator.

(Texten fortsätter efter bilden)

Figur 1. Antal inledda sjukdagpenningsperioder med anknytning till psykisk hälsa och deras andel av alla inledda sjukdagpenningsperioder under åren 1969–2022. Källa: FPA.

Figur 1 visar utvecklingen av sjukfrånvaroperioder på grund av psykisk ohälsa som ersatts av FPA sedan 1969. Antalet inledda sjukfrånvaroperioder förblev relativt jämnt under en lång tid, men började växa kraftigt i mitten av 1990-talet. Tillväxten bröts i slutet av 2000-talets första årtionde, men från och med 2017 har antalet sjukledigheter åter börjat öka kraftigt. En granskning på lång sikt visar att antalet sjukfrånvaroperioder har följt den utveckling som började under 1990-talet, och nedgången under 2009–2015 var ett tillfälligt undantag i tillväxtkurvan. Andelen sjukfrånvaroperioder på grund av psykisk ohälsa av all sjukfrånvaro har ökat i samma takt som antalet frånvaroperioder, eftersom antalet sjukfrånvaroperioder har varit relativt stabilt för alla diagnoser eller till och med minskat något sedan mitten av 1990-talet.

Utvecklingen av sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa har sedan 1990-talet i viss mån följt sysselsättningsgradens utveckling. Antalet sjukledigheter började öka under 1990-talet samtidigt som sysselsättningsgraden ökade efter lågkonjunkturen. Finanskrisen 2007–2009 ledde i sin tur till att sysselsättningsgraden minskade, och samtidigt slutade antalet sjukfrånvaroperioder öka. Sysselsättningsgraden började öka igen år 2016 samtidigt som antalet sjukfrånvaroperioder började åter öka.

Figur 2 visar information om sjukpensioner i anslutning till psykisk hälsa. Uppgifter om antalet mottagare av sjukpensioner kan granskas från år 1995 framåt. Förändringarna i antalet pensionstagare har inte varit lika kraftiga som för sjukfrånvaroperioderna. Antalet mottagare av sjukpension på grund av psykisk ohälsa ökade under granskningsperioden fram till år 2008, varefter antalet började åter minska så att antalet pensionstagare var nästan exakt detsamma år 2008 som år 1995. Däremot fortsatte andelen personer med sjukpension på grund av psykisk ohälsa bland alla personer med sjukpension att öka, vilket förklaras av en minskning av det totala antalet sjukpensioner.

Antalet personer som årligen går i sjukpension på grund av psykisk ohälsa kan granskas från 2003 och framåt. Till skillnad från sjukfrånvaroperioderna har utvecklingen varit nedåtgående, med undantag för uppgångarna under 2007 och 2015–2019. Andelen personer som gått i sjukpension på grund av psykisk ohälsa bland alla personer som gått i sjukpension har varit relativt stabil, men började öka åren 2015–2019.

(Texten fortsätter efter bilden)

Figur 2. Mottagare av sjukpension på grund av psykisk ohälsa och deras andel av alla sjukpensionstagare åren 1995–2022, samt antal personer som gått i sjukpension på grund av psykisk ohälsa och deras andel av alla personer som gått i sjukpension 2003–2022. Källa: Pensionsskyddscentralen.

Antalet personer som årligen gått i sjukpension kan granskas enligt kön och åldersgrupp i figur 3. Antalet personer som gått i sjukpension har minskat för både män och kvinnor, men hos män har nedgången varit tydligt kraftigare än hos kvinnor. Antalet pensionärer har minskat i de äldre åldersgrupperna men ökat i de yngre. I och med detta har skillnaderna mellan åldersgrupperna minskat under granskningsperioden. Det bör noteras att antalet personer som gått i pension inte har ställts i relation till storleken på åldersgrupperna i bilden.

(Texten fortsätter efter bilden)

Figur 3. Personer som gått i sjukpension på grund av psykisk ohälsa enligt kön och ålder åren 2003–2022. Källa: Pensionsskyddscentralen.

Information om psykisk hälsa i Arbetslivskunskap

Arbetslivskunskap erbjuder flera vyer över psykisk hälsa som grundar sig på olika slags material och betraktelsesätt. Vyerna inkluderar information om såväl sjukfrånvaro med anknytning till psykisk hälsa, psykosociala riskfaktorer i arbetsmiljön som medarbetarnas resurser. Varje enskild publikation erbjuder sin egen särskilda synvinkel och antalet publikationer ökar med tiden. Längst ner på sidan finns länkar till Arbetslivskunskapens publikationer om psykisk hälsa. Listan kommer att kompletteras i takt med att nytt innehåll som behandlar psykisk hälsa publiceras i tjänsten.

Innehållet i den psykiska hälsan har lyfts fram i Arbetslivskunskapens publikationer 2022–2023 i syfte att samla indikatorer som kan användas för att undersöka uppnåendet av målen för den Nationella strategi för psykisk hälsa och nationellt program för suicidprevention 2020–2030 ur arbetslivets perspektiv. Sammanställningen av indikatorer pågår fortfarande.