Arbetsolyckor - nollvision

I Finland inträffade under år 2016 nästan 132 000 arbetsolyckor. Denna siffra innefattar både löntagare och företagare (inklusive lantbruksföretagare). De flesta av olyckorna (över 109 000) inträffade på arbetsplatser eller i arbetstrafik. År 2016 inträffade 24 arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. Enligt vissa bedömningar är de årliga kostnaderna för arbetsolyckor av storleksordningen 2,5 miljarder euro. När det gäller det mänskliga lidandet som orsakas av arbetsolyckorna är det dock inte möjligt att ange ett värde i pengar. Mot bakgrunden av dessa siffror framstår målet noll olycksfall än så länge som en avlägsen vision. Hur ska vi gå tillväga för att på bästa möjliga sätt kunna förebygga arbetsolyckor under 2020-talet? Vad bör vi veta om olyckornas orsaksmekanismer?

Under den förindustriella eran betraktades olyckor, även arbetsolyckor, som ett uttryck för Guds vilja, och bönen som det bästa sättet att avvärja dem. Enligt detta tänkesätt var människan maktlös inför naturkrafterna. Under det senaste århundradet har det dock framförts ett antal andra olycksfallsteorier.

Är det så att arbetsolyckor drabbar en liten grupp människor med medfödd benägenhet att råka ut för olyckor? Är det alltså fråga om ett personlighetsdrag? Den här frågan har vi i dag bättre svar på i form av mer utvecklade olycksfallsteorier. Följande steg är att erkänna att inte bara människan själv utan också hennes arbetsmiljö påverkar uppkomsten av olyckor. Enligt den uppfattningen bildar både mänskliga och tekniska olycksfaktorer länkar i en sammanhängande helhet, där svaghet i en länk leder till en dominoeffekt som får hela kedjan att brista. När det gäller förebyggande av olyckor är det viktigt att förhindra att någon enda av de centrala länkarna upphör att fungera. Detta var utgångspunkten för den så kallade isbergsmodellen, där både tillbud och de svåraste olyckorna - dödsfallen - antogs bero på i stort sett samma faktorer.

Det har också framförts en uppfattning som går ut på att orsakerna till olyckor oftast står att finna i fel och misstag gjorda av företagsledningen. Ökad säkerhet kräver ledarskap på samma sätt som andra frågor i ett företag. I detta arbete har arbetsledaren en central roll. Detta är utgångspunkten för den approach som numera går under namnet säkerhetsledning.

Under de senaste åren har det talats mycket om resiliens-teorin. Denna teori har sitt ursprung i miljövetenskap och den lyfter fram organisationens förmåga att förutse och kringgå de hot som riktar sig mot den. Enligt denna teori är arbetsolyckor en följd av variationer i det mänskliga beteendet. Teknologin bör vara utformad så att den tillåter mänskliga misstag utan risk för olycksfall. I detta sammanhang kan man också tala om flexibel teknologi oavsett vilken innebörd man lägger in i detta objekt.

En sak är forskarna numera eniga om. Människor gör misstag och det är det som skiljer oss från maskinerna. Hur kan man minimera mängden misstag på en byggarbetsplats, där hundratals arbetstagare av olika nationaliteter tillämpar sina individuella uppfattningar om vad som är säkra arbetssätt på den gemensamma arbetsplatsen? Att beakta den mänskliga faktorn i ledarskap, planering, chefsarbete och arbetets utförande kan vara den nyckel som öppnar vägen till målet noll olycksfall. Hur kan vi genomföra detta i verksamheten ute på arbetsplatserna?

Figur 1. Olycksfallsförsäkringscentralen, statistik över olycksfall bland löntagare, situationen 22.3.2018.