Hur mår du?-arbetsvälbefinnandetestet är ett självutvärderingstest som vem som helst kan utföra för att bedöma sin arbetshälsa på ett mångsidigt sätt och ur flera synvinklar. Nedan redogör vi för upplevelserna hos personer som arbetar inom olika branscher. Vi beskriver bland annat inom vilka branscher arbetsengagemanget och tristessen i arbetet är som störst.
Arbetshälsoinstitutets Hur mår du?-arbetsvälbefinnandetest berättar om din arbetshälsa på ett mångsidigt sätt
Hur mår du?-arbetsvälbefinnandetestet Personer som arbetar inom social- och hälsovårdstjänster, utbildning och industrin har svarat mest aktivt på enkäten. Arbetet är olika inom olika branscher, men god arbetshälsa kan upplevas inom vilken bransch som helst. Arbetshälsan påverkas mycket av kraven och resurserna i vissa arbeten och arbetsuppgifter.
Nedan tittar vi på vilka branschspecifika skillnader som är kopplade till:
Det är möjligt att självständigt undersöka övriga skillnader mellan upplevelser av arbetshälsa på materialsidan.
(Texten fortsätter efter bilden)
Vi jämförde arbetshälsan med olika indikatorer under tre olika tidsperioder:
Under den senaste perioden åren 2024–2025 har arbetshälsan förbättrats något jämfört med åren 2022–2024 när man tittar på positiva indikatorer. Den är emellertid fortfarande svagare än under 2021. Till exempel upplevde 43 procent av respondenterna under den senaste perioden ett högt arbetsengagemang. Under föregående period var motsvarande siffra 41 procent och år 2021 47 procent.
När det gäller utbrändhet, tristess i arbetet och arbetsberoende är situationen oförändrad jämfört med perioden 2022–2024. Under den senaste uppföljningsperioden drabbades var tredje respondent av sannolik utbrändhet och var fjärde av en höjd risk för utbrändhet. Fyra av tio upplevde tristess i arbetet flera gånger i veckan eller till och med dagligen. Var femte respondent har upplevt arbetsberoende sedan år 2022.
Även när det gäller bedömningen av den egna arbetsförmågan har situationen förblivit oförändrad jämfört med föregående granskningsperiod men försvagats jämfört med år 2021. Nästan var fjärde drabbades av nedsatt arbetsförmåga och nästan var sjätte av svag arbetsförmåga.
De unga vuxna i åldern 15–35 år hade under den senaste granskningsperioden klart mindre arbetsengagemang och arbetstillfredsställelse än andra åldersgrupper. Den äldsta gruppen, 51–65-åringarna, hade mest positiva upplevelser av arbetshälsa. Arbetsengagemang och arbetstillfredsställelse upplevdes i båda åldersgrupperna i ungefär samma utsträckning som åren 2022–2024, men mindre än år 2021.
Unga respondenter särskiljde sig från andra åldersgrupper även när det gällde symtom på utbrändhet och framför allt tristess i arbetet. Över hälften av de unga vuxna upplevde rätt hög eller hög tristess i arbetet, medan andelen bland 36–50-åringarna var fyra av tio och bland 51–65-åringarna var tredje. Andelen unga som upplever tristess i sitt arbete hade också ökat något sedan år 2021.
Oroande nog förekom även mest allvarlig, det vill säga redan sannolik utbrändhet i den yngsta åldersgruppen. Minst förekom den bland 51–65-åringarna. Lindrigare symtom på utbrändhet – ökad risk för utbrändhet – gällde lika mycket alla åldersgrupper.
Samtidigt hade den sannolika utbrändheten ökat från år 2021 framför allt i den yngsta åldersgruppen. I allmänhet förekommer betydligt mindre allvarlig utbrändhet än högt arbetsengagemang, men i detta material är situationen den motsatta bland unga: sannolik utbrändhet förekom något mer än högt arbetsengagemang.
Personerna över 35 år upplevde oftare sin arbetsförmåga som god. Nästan hälften av de unga upplevde sin arbetsförmåga som antingen svag eller nedsatt. Motsvarande andel av 36–50-åringarna var cirka fyra av tio och av personerna över 50 år upplevde ungefär var tredje sin arbetsförmåga som svag eller nedsatt jämfört med när den varit som bäst.
Både kvinnorna och männen upplevde lika stor arbetstillfredsställelse. Hos kvinnorna tillhörde emellertid en något större andel än hos männen gruppen med högt arbetsengagemang. Bland kvinnorna ökade både arbetstillfredsställelsen och arbetsengagemanget något jämfört med perioden 2022–2024. Bland männen var utvecklingen motsatt, det vill säga det skedde en liten minskning av de positiva upplevelserna av arbetshälsan.
Männen upplevde mer tristess i arbetet än kvinnorna. När det gäller förekomsten av utbrändhet eller arbetsberoende fanns inga betydande skillnader mellan könen. Männen bedömde sin arbetsförmåga som svag något oftare än kvinnorna. Ungefär var femte kvinna och man bedömde sin arbetsförmåga som god. Minskningen av männens positiva upplevelser av arbetshälsa syntes också som en lätt minskning av bedömningarna av arbetsförmågan jämfört med åren 2022–2024.
Granskat enligt socioekonomisk ställning enligt utbildning förverkligades en s.k. social gradient i arbetshälsan, det vill säga ju bättre utbildningsnivå, desto bättre är även arbetshälsan enligt olika indikatorer. Skillnaderna var emellertid små mellan personer med universitets- och yrkeshögskoleutbildning eller utbildning på institutsnivå. För personer som högst har tagit studentexamen eller gått i yrkesskola var skillnaderna till andra utbildningsgrupper som störst när det gällde tristess i arbetet, allvarlig utbrändhet och arbetsengagemang.
Utbildningsnivån återspeglades i arbetshälsan och arbetsförmågan hos båda könen granskat med alla indikatorer. Undantaget var att andelen som var nöjda med sitt arbete var nästan lika stor oavsett utbildningsnivå.
Det fanns tydliga skillnader mellan branscherna när det gäller arbetshälsa. Å andra sidan fanns det inom alla branscher ett stort antal arbetstagare som var nöjda med sitt arbete och upplevde arbetsengagemang samt arbetstagare med symtom på utbrändhet eller som upplevde tristess i arbetet.
Mest arbetsengagemang upplevde man inom utbildningsbranschen, där drygt hälften upplevde ett högt arbetsengagemang. Nästan hälften upplevde högt arbetsengagemang även i dessa kategorier:
Minst arbetsengagemang upplevde man inom informations- och kommunikationsbranschen samt byggbranschen och industrin. Även bland de sistnämnda upplevde emellertid cirka en tredjedel regelbundet ett högt arbetsengagemang. Arbetstillfredsställelse var vanligare än arbetsengagemang och följde i stort sett samma branschfördelning som arbetsengagemanget.
Mest lindrig eller allvarlig utbrändhet upplevde man inom byggbranschen, information och kommunikation samt industrin. Inom dessa branscher led i denna enkät fler än två av tre personer av symtom på utbrändhet.
Minst antal personer med symtom på utbrändhet fanns i följande kategorier:
Även i dessa kategorier förekom symtom på utbrändhet hos cirka hälften av de som svarade på enkäten.
Inom samma branscher där man upplevde mycket utbrändhet var tristess i arbetet också mest vanligt. På motsvarande sätt upplevde man i allmänhet också minst tristess i arbetet i de branscher där man upplevde minst utbrändhet.
Utifrån olika indikatorer mådde man särskilt inom utbildningsbranschen och social- och hälsovårdstjänsterna bättre än genomsnittet vad gäller både positiva och mindre negativa upplevelser av arbetshälsa. Däremot låg arbetshälsan på en lägre nivå än genomsnittet inom industrin, byggbranschen och inom information och kommunikation.
Bedömningarna av arbetsförmågan återspeglade resultaten av arbetshälsan. Vanligast upplevdes svag eller nedsatt arbetsförmåga inom byggbranschen och informations- och kommunikationssektorn. Däremot fanns det flest respondenter som bedömde sin arbetsförmåga som god inom kategorin offentlig förvaltning, försvar och obligatorisk socialförsäkring samt finansierings- och försäkringsverksamhet.
Resultaten i de olika befolknings- och branschkategorierna tycks i huvudsak vara i linje med tidigare undersökningar. Särskilt i Hur mår Finland?-uppföljningsundersökningen (t.ex. Suutala, Hakanen och Kaltiainen, 2025) som genomförs halvårsvis från och med slutet av år 2019 har setts motsvarande resultat bland den finländska arbetande befolkningen, till exempel när det gäller arbetshälsan hos unga vuxna som är sämre än i andra åldersgrupper. Särskilt tristess i arbetet har varit vanligare hos unga än hos andra redan mycket före coronatiden, men under 2020-talet verkar tristessen i arbetet ha ökat ytterligare bland unga sedan pandemin.
Enligt den allmänna stereotypen är kvinnors arbetshälsa sämre än mäns. I detta material och i allmänhet både i Finland (Hakanen, 2011) och i Europa i stort (Hakanen m.fl., 2019) upplever emellertid kvinnor i genomsnitt något mer arbetsengagemang än män. På motsvarande sätt har man också tidigare observerat en något mer allmän upplevelse av tristess i arbetet bland män (Harju m.fl., 2014). Inom undervisningsväsendet och social- och hälsosektorn, som är kända för sitt krävande relationsarbete, har man tidigare också observerat mer arbetsengagemang än inom andra branscher (Hakanen m.fl., 2019).
Resultaten visar att både symtom på utbrändhet och upplevelser av tristess i arbetet förekommer i stor utsträckning i fysiskt belastande och så kallade mansdominerade branscher som industrin och byggbranschen. Det är viktigt att på ett mångsidigt sätt uppmärksamma även det psykiska – inte enbart det fysiska – välbefinnandet hos personer som arbetar inom dessa branscher. Kanske överraskande, men även inom information och kommunikation, en bransch som har upplevt mycket stora förändringar, var arbetshälsan enligt olika indikatorer sämre än genomsnittet. När arbetshälsa mäts utifrån flera olika typer av upplevelser får man en mångskiftande bild av arbetshälsan – både av positiva och negativare upplevelser.
Resultaten från det här materialet, som har samlats in via ett självutvärderingstest, avviker i viss mån ganska mycket från vetenskapliga befolkningsundersökningar. I det här testet rapporterar respondenterna till exempel klart oftare om en hög grad av symtom på utbrändhet samt svag eller nedsatt arbetsförmåga än i Hur mår Finland?- befolkningsundersökningen under olika tider. På samma sätt var förekomsten av utbrändhet lägre och arbetsengagemanget större än i Työn Suomi-materialet (Väänänen m.fl., 2024). Det beror på att självutvärderingstest utförs i situationer då man är orolig för sin egen arbetshälsa. Syftet med självutvärderingstestet är de facto att hjälpa respondenten att ta reda på nivån på sin arbetshälsa och uppmuntra respondenten att fundera över vilka faktorer som stöder arbetshälsan. Det är skäl att beakta detta när resultaten genomgås.
Det är bra om Hur mår du?-enkäten har lyckats nå även de respondentgrupper som välbefinnandeenkäter inte nödvändigtvis riktas till. Ett resultat som eventuellt berättar om problem med arbetshälsan leder förhoppningsvis till att man söker stöd och hjälp och får det på arbetsplatsen eller inom företagshälsovården.
Till denna analyssida i tjänsten Arbetslivskunskap hör även en materialsida: Arbetshälsoinstitutets Hur mår du?-arbetsvälbefinnandetest berättar om arbetshälsan på ett mångsidigt sätt.
Creative Commons License
Publikationen är licensierad enligt Creative Commons 4.0 Internationell -licens.